LEMLANDS PRÄSTGÅRD
Den 28 juli 1797 utfärdade Lagmansrätten dom rörande ny prästgårdsbyggnad. Samtidigt beslöts att flytt hela prästgårdskomplexet från den dåvarande platsen, ca 50 m längre norrut.
Prästgårdens karaktärsbyggnad torde ha påbörjats våren 1798. Entreprenör för bygget var förutvarande häradshövding Jonas Palm, vars namnschiffer ännu pryder västra gavelröstet. Vem som var murmästare är tillsvidare inte känt, inte heller varifrån teglen togs. Två större tegelbruk fanns, vid Kastelholm och Bolstaholm, men mindre tegelbruk fanns bl.a. i Lemland. Kyrkoherde var nytillträdde Carl Magnus Jung.
Byggnadens plan är den sexdelade eller karolinska enligt 1723 års resolution.
Karaktärsbyggnaden målades ljusgul på puts med vitriol och kalkvatten. Stenfoten var mellangrå och hörnen målade i schackrutsmönster i svart/vitt. Taket var s.k. vedtak målat med en blandning av rödfärg och tjära.
Taket förnyades 1877då man köpte taktegel i från Stockholm.
Lemlands prästgård har reparerats i olika omgångar, t ex år 1833, 1850, 1871 och 1916 utan att byggnaden förlorade sin ursprungliga karaktär. Ända till 1950-talet hade husets interiör inte blivit förändrad i större grad. Byggnadens yttre utseende åverkades först 1880 då en veranda i i trä har till kommit på den norra gårdsfasaden. 1954 uppfördes på samma ställe den nuvarande gårdsflygel som ritats och byggts i sten av Viktor Häggblom. Vid tillbyggnaden genomfördes också en större restaurering av karaktärsbyggnaden. Den senaste restaureringen ägde rum år 2007.
Historik
Lemlands prästgård, Skoglund, har till idag bebotts av tolv ordinarie kyrkoherdar. Den nuvarande kyrkoherden bor fortsättningsvis där med sin familj och är den trettonde i raden. Mer omde olika livsödena kan man läsa i boken ”Lemlands prästgård genom tiderna” som går att köpa från församlingen.
En historia värd att nämna skedde i samband med 1808 -1809 års krig då Lemlands prästgård ofrivilligt kom att bli skådeplats för några historiskt betydelsefulla händelser. Gustaf IV Adolf ut såg byggnaden till sitt högkvarter och bodde här från den 8 oktober 1808 till 1 november samma år då han på sin 31:a födelsedag lämnade Åland och avreste med ”Amadis” till Stockholm.
Från sitt högkvarter utfärdade kungen två viktiga order, den ena ödesdiger för ålänningarna och den andra för honom själv. Den förstnämnda var riktad till länsmannen i Kumlinge, daterad 23 oktober med order om omedelbar evakuering av befolkningen i Kumlinge, Brändö och Sottunga, varefter bebyggelse och skog skulle brännas, allt i syfte att försvåra ryssarnas väntade fält tåg under våren 1809. Denna order verkställdes av överbefälhavare Peyron 27-30 januari 1809. Åtgärden innebar ett chockartat uppvaknande för ålänningarna och en helomvändning i deras tidigare starka lojalitetskänslor för kungen som en symbol för moderlandet, för vilket de rest sig under bondeupproret 1808. Den andra ordern var utfärdad 12 oktober 1808 och innebar upp lösning och degradering av gardescorpsen i Finland vilket medförde att 120 högre officerare fråntogs rang och därmed sammanhängande heder och förmåner. De i Lemland stationerade befälen inledde en konspiration, man lejde en fänrik Blå och gav honom i uppdrag att skjuta kungen medan den senare befann sig i sitt sovrum (sydvästra kammaren). Modet svek attentatsmannen, men kungen fick ändå ta konsekvenserna av sitt handlande, nästan på dagen 5 månader senare. Den 14 mars 1809 ägde en statskupp rum i Stockholm som en direkt följd av ordern, Gustaf IV Adolf avsattes och fängslades.
Efter den ryska segern 1809 och besättandet av Åland, blev Lemlands prästgård högkvarter för en rysk styrka. Ingenting är känt om vilka som bodde där eller hur länge vistelsen varade, men besiktningsprotokoll från 1813 och 1828 och 1833 talar om skadegörelse. Bland annat var kakelugnarna förstörda, golvtiljor måste bytas, staketet var nerrivet och trädgården skövlad m.m.