S:ta Birgitta kyrka

Den äldsta delen av Lemlands kyrka, långskeppet, uppfördes i slutet av 1200-talet. Tornet tillkom ca år 1317. Sakristian och vapenhuset uppfördes troligen i början av 1300-talet. Sist byggdes det nuvarande koret och det blev färdigt år 1679, ett årtal som ännu kan läsas i vindflöjeln i den säregna takryttaren i öster.

Kyrkan är en typisk sjöfararkyrka och är troligen uppkallad av sjöfartens skyddshelgon-S:t Nikolaus. Senare, på 1400-talet blev S:ta Birgitta kyrkans skyddshelgon. De äldsta målningarna är från 1290-talet och fem vigningskors är numera synliga. Av apostlarna återfinns Johannes och Andreas.

Altarskåpet som hänger på norra väggen är från 1500-talet. Altarskåpet har ett överstycke från år 1662 vilket idag hänger i tornkyrkan. Altartavlan, med motiv från Kristi himmelsfärd, är målad av hovmålaren K.W. Ekman år 1872.

Det finns flera skulpturer i Sta Birgitta kyrka, triumfkrucifixet framför korbågen, altarkrucifixet i dopnischen, en madonna som sägs vara en av de vackraste på Åland och apostlarna Jakob och S:t Nikolaus, alla dessa från 1300-talet. S:ta Birgitta i gamla fönsternischen i sydväggen är från 1400-talet.

Votivskeppet i främre delen av kyrkorummet är från 1600-talet och votivskeppet längre bak i kyrkorummet är från år 1844. Predikstolen är från år 1852. Dopfunten i medeltida stil är från år 1958.

Kyrkans nuvarande orgel blev färdig i januari 2009. Den är byggd i franskromantisk-symfonisk stil av den tyska orgelbyggaren H.O Paschen. Den klangliga gestaltningen är H. Gripentrogs och K. Mäkinens arbete.

I vapenhuset finner man ett arkeologiskt fynd, en gravhäll från första hälften av 1100-talet. Där finns även andra arkeologiska fynd.

Läs mer om Lemlands kyrka på professor Åsa Ringboms hemsida om åländska kyrkor.