S:t Andreas kyrka

Lumparlands kyrka, S:t Andreas, ligger mycket vackert på en kulle ovanför Kapellviken. Den är äldst av de tre träkyrkorna på Åland. Ursprungligen var kyrkan rödmålad, sedan målades den om och var under några decennier gul. Sedan slutet av 1800-talet är den vitmålad.

Första gången omnämndes Lumparlands kyrka i historien år 1544 och då som ett kapell. Historien berättar att då skulle Gustav Vasa med sina män ha fört bort en kyrkklocka från Lumparlands kyrka. Klockan användes troligen senare som vällingklocka på Kastelholms slott.

Den första kyrkbyggnaden skulle enligt källorna ha stått nedanför kullen vid Kapellviken väster om den nuvarande kyrkan. Under stora ofreden (1714-1721) brändes Denna, eller en annan ännu tidigare kyrkbyggnad ner av ryska soldater. Lumparland blev skövlat och befolkningen flydde undan kriget. Den nuvarande kyrkan byggdes på 1700-talet och är den tredje kyrkan på den platsen. Sin nuvarande planlösning erhöll kapellet 1812. Då tillfogades ett tresidigt korparti mot öster.

Mellan Kapellviken och kyrkan ligger det gamla bårhuset som inte används längre. Det har målats med vacker rödfärg och är en liten sevärdhet bakom kyrkan.

Klockstapeln var ursprungligen fristående, men fogades troligen 1746 samman med långhuset. Ännu in på 1900-talet levde i församlingen den traditionen att skriftskoleungdomarna klättrade upp i tornet och placerade en krans på kyrktuppen. Vindflöjeln från 1745 fanns tidigare på tornet, men i början av 1800-talet flyttades den till kortaket. År 1960 restaurerades kyrkan och då ersattes plåttaket med ett spåntak. Kyrkan har haft spåntak också på 1800-talet. På Kyrkbacken står en gammal ”fattiggubbe”.

Kyrkan är helgad åt Andreas, som var Jesu lärjunge och bror till Petrus.

Inne i kyrkan utgör den stora altartavlan det främsta blickfånget. Den förestället Jesus som med utsträckta händer tar emot syndare. Tavlan heter ”Kommen till mig” och är målad år 1887 av den kände konstnären Victor Westerholm från Åbo. En förebild till Westerholms målning finns i Hörups kyrka i Skåne. Victor Westerholm var grundare av Önningebykolonin.

På norra väggen hänger den gamla altartavlan, daterad 1736 och målad av Anders Asson Ekberg. Tavlan föreställer Jesus och lärjungarna vid den sista måltiden.

Läktarskranket pryds av målningar av en okänd konstnär, troligen är han Claes Lange från Åbo.  Läktarskrankets målningar är från 1760-talet. Ursprungligen fanns tretton poträtt på skranket av Jesus och de tolv apostlarna. Men då skranket senare förkortades, blev man tvungen att flytta bort en, St Mathias. Nu hänger bilden av Mathias på norra väggen i kyrkan.

En sevärdhet är votivskeppet från år 1836. Handlaren Carl-Gustav Löthman skänkte det till församlingen år 1837.

Ljuskronorna i kyrkan är från 1700-talet. Predikstolen är från år 1842. Koret har byggts till ännu tidigare.

I taket mellan ljuskronorna hänger ett vackert träkrucifix, gjort av kyrkoherde Franzén på 1960-talet. Den äldsta mässkruden på Åland finns i Lumparlands kyrka. Den är daterad 1665. Den hittades i prästgården av prosten Hedman.

Orgeln är en Johannus digitalorgel. En gammal fasad av en Thuléorgel finns kvar.

Under ett tiotal år, fram till och med 1970 utgjorde Lumparland en egen församling. Dessförinnan bildade Lumparland kapell under Lemlands församling. År 1971 gick Lemlands och Lumparlands församlingar samman till en enda församling. Som första församling i Finland fick Lemland-Lumparland en kvinnlig kyrkoherde 1988.

Läs mer om Lumparlands kyrka på professor Åsa Ringboms hemsida om åländska kyrkor.